Berner Sennenhund


BERNER SENNEN

HISTORIK

Berner Sennenhund är en gårdshund av gammalt ursprung, som hölls som vakt-, drag- och boskapsdrivande hund i alpområdet i trakterna kring Bern. På 1800-talet fanns det inte något gemensamt namn för de schweiziska raserna. De betecknades som slaktarhundar, bondhundar och säterhundar. Hade hunden bläs så hette den ”Bläss" eller ”Blässli”. Var det en hund med vit halskrage, så hette den ”Ringgi” och de hundar som var väldigt mörka och saknade bläs kallades ”Bärri”. Hundarna fick namnet Dürrbächler efter det bergiga alpområdet Dürrbach söder om Bern. Dürrbächlern intogs i schweiziskahundstamboken och i november 1907 grundades ”Schweizerischen Dürrbach-Klubb, Verein für Züchtung rassereiner Dürrbachhunde”. Klubben döptes om till Berner-Sennenhund-Klub 1909 då man ansåg att den egentligen var kantonen Berns nationalhund. Benämningen Berner Sennenhund och Dürrbächler användes ändå växelvis under lång tid.

ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Berner Sennenhund är idag främst en trevlig familjehund, en trogen kamrat som bäst kommer till sin rätt när den får arbeta. De var starka, trefärgade hundar som bönder i Schweiz avlade fram och gärna höll som skydd eller som vall- och draghundar. Som draghundar har de använts flitigt i Schweiz. Så sent som på 1960-talet kunde Berner Sennenhund ses dra stora 50-liters mjölkflaskor från gården till mejeriet nere i byn. Svenska Sennenhundklubben har utformat ett drag-/arbetsprov utifrån rasens ursprungliga användningsområde. Lydnadsträning och tävlingslydnad är aktiviteter som sker med framgång. 

HÄLSA

Berner Sennenhund har flera ärftliga sjukdomar. Rasen är ansluten till SKKs officiella hälsoprogram mot höftledsdysplasi och armbågsledsdysplasi samt ingår i en central registrering av njursjukdomen renal dysplasi. Berner Sennenhunds allvarligaste sjukdomar är tumörsjukdomarna. Hos rasen förekommer flera ärftliga tumörsjukdomar, varav den vanligaste är malign histiocytos som uppskattas omfatta 25% av alla tumörer. Frekvensen av malign histiocytos synes vara densamma över hela världen.

EGENSKAPER – MENTALITET

Berner Sennenhund skall vara självsäker, uppmärksam, vaksam och orädd i vardagslivets olika situationer. Den skall vara godmodig och tillgiven familjen, självsäker och vänlig mot främlingar samt ha ett jämnt temperament och god följsamhet.

STORLEK OCH UTSEENDE

Berner Sennenhund skall vara en långhårig, trefärgad hund över medelstorlek. Den är en muskulös hund med kraftig benstomme. Trots sin storlek och vikt är den uthållig och rörlig. Mankhöjd för hane är 64 – 70 cm, och för tik 58 – 66 cm. Pälsen skall vara lång och glänsande, rak eller vågig. Hunden skall ha en kolsvart grundfärg med djupt roströda och vita tecken.

PÄLSVÅRD

Pälsvården är en genomkamning eller borstning en gång i veckan. Vid fällning behövs rejäl kamning varje dag i ungefär en – en och en halv månad.
Normalfällning förekommer två gånger per år samt för tikarna i samband med löp och valpning.

ATT TÄNKA PÅ OM DU ÄR INTRESSERAD AV RASEN

1) En Berner Sennenhund är ganska enkel att ha. Rasen är samarbetsvillig och följsam men den kan vara mentalt lite mjuk. Därför är det viktigt att man ger hunden en bestämd men kärleksfull uppfostran.

2) Berner Sennenhund är en storvuxen ras som kräver utrymme och behöver som vuxen ordentlig motion per dag, helst lös i skog och mark. Den har tjock päls och behöver mycket utevistelse vilket den också trivs bäst med. Den ligger gärna ute på tomten eller strosar runt i egen takt.

3) Berner Sennenhund har en långhårig päls som vid blött väder lätt blir smutsig. Trots att den inte är i fällning så fastnar hår lätt på möbler, mattor och kläder.

4) Valpar och unghundar skall inte motioneras målmedvetet men röra sig fritt utomhus så mycket de vill. Leder och skelett är inte färdigutvecklade före ca 12 – 18 månaders ålder.

5) Det är en storvuxen ras som i vuxen ålder har en betydligt större foderkostnad än en liten ras.

 Om du vill läsa SKK:s rasstandard Klicka här


Foto: Pia Magnusson