foto: Stefan
Johanson
Rasspecifik Avelsstrategi
Entlebucher Sennenhund
Utarbetad av
Svenska Sennenhundklubbens Avelsråd i samarbete med uppfödare och
täckhundsägare
Svenska Sennenhundklubben
2006-08-05
Rasspecifik Avelsstrategi för Entlebucher
Sennenhund
Entlebucher Sennenhund är
en medelstor, trefärgad, något rektangulär hund, välbyggd och muskulös med
vall- och vaktegenskaper. Den är livlig, temperamentsfull, självsäker och
orädd.
Historia
Rasen beskrivs för första gången under
namnet ”Entlibucherhund” i
”Schweizerischer Zentralblatt für Jagd- und Hundeliebhaber” 1889. Särskilt
många fanns i Entlebuch, en dal som breder ut sig inom kantonerna Luzern och
Bern. Därifrån hharar de också har fått sitt namn. De
idag så typiska färgerna var ingenting som man lade så stor vikt vid från
början. Det viktigaste var att hundarna
själva kunde förtjäna sitt leverbröd.
En Entlebucher Sennenhund skulle på dagen driva och vakta boskapen och vakta
sin ägare på natten. Den som inte fungerade hamnade obevekligen i grytan.
Den dåtida typen av Entlebucher
Sennenhund varierade mycket. Några var högställda och slanka, mer lika en
Appenzeller Sennenhund. I sådana fall var det endast den kuperade svansen som
skilde raserna åt. År 1913 visades fyra
exemplar av denna lilla drivande hund med stubbsvans för professor Albert Heim,
den store främjaren av Sennenhundarna,
på en hundutställning i Langenthal. Med domarberättelserna som grund
blev Entlebucher Sennenhund som fjärde Sennenhundras inskriven i schweiziska
stamboken 1914. Sedan kom första
världskriget och man trodde länge att rasen dött ut. Franz Schertenleib från Rothöhe i närheten av Burgdorf och
veterinären Dr B. Kobler från St. Gallen sökte
genom annonser runt om i Schweiz efter bra, typiska hundar och så småningom
lyckades man hitta några enstaka exemplar. På initiativ av Dr Kobler bildades
28 augusti 1926 ”Klub für Entlebucher Sennenhunde” i Schweiz och 1927 visades
16 hundar på en specialutställning för Sennenhundar och från och med denna tid
är rasens framtid säkrad. Den första standarden fastställdes 1927. Rasen utvecklades mycket långsamt de
följande åren med ett lågt antal stambokförda hundar. Det blev en uppgång för
rasen i och med att man upptäckte dess stora lämplighet som brukshund vid sidan
av den rastypiska egenskapen som livlig och outtröttlig boskapsdrivande hund.
Den första Entlebucher Sennenhunden
importerades från Schweiz till Tyskland 1952 och den första kullen föddes 1954.
Till Sverige kom de första två
hundarna av rasen 1959 till familjen Håfvenström: Negus von Schweinbrunnen och
Goldi von Peierslehn. Den första kullen föddes 1961 och de fick under årens
lopp 7 kullar tillsammans. Karin Hedenstierna importerade hanen Andy von Neufeld 1975, som blev far till 50
valpar. Rasen har förtt
en tynande tillvaro i Sverige med ett väldigt litet antal uppfödare. Endast ett
fåtal kullar per år har registrerats.
Nulägesbeskrivning
Rasen i Sverige och Europa under 2000-talet
Rasen är i Sverige mycket liten (53
valpar födda 2000-2004), vilket innebär att ett långsiktigt avelsarbete mot
sunda och friska hundar måste bedrivas i ett europeiskt perspektiv baserat på
den avelsbas som finns i Europa, De
stora uppfödarländerna i Europa är Schweiz, Tyskland och Nederländerna.
Rasen är också etablerad i
Nordamerika, men är inte en officiellt godkänd ras av Amerikanska
Kennelklubben. Ett europeiskt samarbete har etablerats sedan 2003. Den tyska
Sennenhundklubben (SSV) anordnade en avelskonferens för samtliga Sennenhundar i
Hohenroda, Tyskland, den 19 augusti 2003. På denna konferens deltog ett flertal
europeiska länder för att diskutera avelsfrågor rörande Entlebucher Sennenhund.
Ett nytt möte för alla
Sennenhundraserna genomfördes i november 2005 under värdskap av den
österrikiska klubben för Sennenhundar (Verein für Schweizer Sennenhunde in
Österreich, VSSÖ).
Nedan följer ett antal områden som
behöver belysas för att utformningen av en rasspecifik avelstrategi skall kunna
vara möjlig på en europeisk grund.
Registreringssiffror i Europa
För
att få en uppfattning om rasens avelsbas och antalet potentiella
avelsdjur är uppgiften om antalet registrerade valpar av betydelse. I tabell 1 visas
registreringssiffror för 2000–2004 i ett antal länder. Som nämnts ovan är de
största uppfödarländerna Tyskland, Nederländerna och Schweiz. Tyvärr har registreringssiffror för
Nederländerna inte gått att få fram.
Tabell 1. Valpar födda i rasen Entlebucher Sennenhund
i några europeiska länder 2000 – 2004
__________________________________________________________
__________________________________________________________
Tyskland 205 263 227 182 176
Österrike 51 53 45 34 57
Slovakien 7 13 14 15 20
Sverige 6 0 18 17 12
Finland 0 0 0 0 0
Norge 0 0 0 0 0
Danmark 0 0 0 0 0
__________________________________________________________
Antal hundar som
används i avel i Sverige
Genom att beräkna antalet avelsdjur som används i avel under en 10-årsperiod kan en uppfattning fås om hur stor del av den potentiella avelspoolen som används i avel. I tabell 2 kan ses hur många tikar respektive hanar som använts i avel den sista 10-årsperioden och antalet registrerade hundar under denna period i Sverige. Under perioden har i stor utsträckning tyska täckhundar använts i avel för att öka den ärftliga variationen och minska inavelsgraden. I tabell 3 visas avelsdjurens geografiskt ursprung. Även om avelstikarna är födda i Sverige, så är de fallna till största delen efter tyska avelshundar, endast till en mindre del efter schweiziska hundar. Det svenska avelsmaterialet för Entlebucher Sennenhund kan betraktas som en subpopulation av det tyska avelsmaterialet. Det är vanligt att färre täckhundar används än tikar i avel. Under perioden 1995–2004 är det intressant att notera att antalet täckkhundar överstiger antalet avelstikar med 33% (10 tikar, 15 hanar). Uppfödare av rasen insåg redan i början av 1990-talet att det var omöjligt att bedriva en långsiktig hållbar avel med enbart svenskt material. Idag sker avelsarbetet i ett europeiskt perspektiv med utnyttjande av framför allt tyska hundar.
Tabell 2. Antal tikar och hanar använda i avel 1995 – 2004
samt registrerade valpar och antal kullar hos
Entlebucher Sennenhund i Sverige
______________________________________________________________________
Registrerade Antal
Antal kullar Tikar Hanar valpar kullar
______________________________________________________________________
En 4 13 4
Två 5 2 10
Tre 1 0 3
______________________________________________________________________
Totalt 10 15 91 17
Tabell 3. Avelsdjurens
geografiska ursprung i rasen
Entlebucher Sennenhund åren 1995 – 2004
______________________________________________________________________
Antal avelsdjur och land
Avelsdjur Sverige Tyskland
______________________________________________________________________
Tikar 10 0
Hanar 7 8
______________________________________________________________________
Effektiv populationsstorlek
Det är betydelsefullt att bedöma
antalet hanar/tikar som används i avel. Genom att beräkna den effektiva
populationsstorleken får vi kunskap om antalet avelsdjur är tillräckligt för att
bedriva en sund och långsiktig avel. På grund av den stora användningen av
utländskt avelsmaterial, kan inte en beräkning göras från svensk utgångspunkt.
Någon samlad europeisk information finns inte.
Rasens totala inavelsgrad
Genom att hålla inavelsgraden låg i
populationen, så minskas riskerna för dubblering och anrikning av
dolda/samverkande defektanlag. Inavelsgraden och släktskapsgraden är avgörande
för hur avelsstrategin skall utformas. I figur 1 visas inavelsgraden i rasen
från 1970 till och med 2004. Kurvan visar en kraftig vågformad rörelse med 3,9%
1971 till två höga toppar på 21,7% 1990 och 26,6% 1995. Eftersom tyska
täckhundar har använts alltmer under den sista 10-årsperioden har inaveln
sjunkit drastiskt mellan år då nära släktskapsavel med svenska hundar har
utförts. Inavelsgraden bör helst inte överstiga 2% i populationen.
Avelsstruktur
För att veta mer om avelsdjurens och
dess avkommors användning i avel, studeras rasens avelsstrukturen baserad på
individuella täckhundars avelsbidrag som morfar och farfar och individuella
tikars avelsbidrag som mormor och farmor. Figur 2 visar en sådan avelsstruktur
för hanar och tikar från och med 1990. Avelsstrukturens utseende i Europa är
okänd.
Genetiska sjukdomar
Entlebucher Sennenhund har ett antal
genetiska sjukdomar. De viktigaste är höftledsdysplasi (HD), progressiv retinal
atrofi (PRA) och grå starr (katarakt). Från Tyskland rapporteras en liten
förekomst av grön starr (glaukom), en utvecklingsrubbning av hornhinnan
(cornea-dysplasi), hjärtfel samt
korsbandsskada i knät.
Höftledsdysplasi
Under åren 1980 till och med 1998 har
111 valpar registrerats varav 50 har röntgats (45%; Figur 3). Antalet röntgade
hundar under perioden ligger betydligt lägre än för övriga Sennenhundraserna i
Sverige. Genomsnittet HD är förhållandevis lågt, 14%. Från och med 1999
infördes FCIs internationella avläsningssystem. För perioden 1999–2002
röntgades betydligt fler hundar av de registrerade, hela 76,7%, med en
HD-frekvens på 15,2%. Skillnaden är inte signifikant mellan perioderna, vilket
innebär att någon egentlig bekämpning för att minska antalet hundar med HD har
inte skett. För hundar födda 2002 och
2003 syns en stigande frekvens av HD, 21,4% 2002 och 54,5% 2003 (Figur 3). Fem
av de 6 HD-belastade hundarna för 2003 kommer från samma kull. Det är sannolikt
att den höjda frekvensen av HD orsakas av användandet av framför allt tyska
täckhundar. Frekvensen HD i den tyska populationen har legat betydligt över den
i den svenska populationen (se nedan).
I Tyskland började röntgenundersökning
införas 1981. Från 1981 till och med 1992 röntgades i genomsnitt 20,2% av
registrerade hundar. Av dessa befanns 57,5% ha HD. Under åren 1993–2002
röntgades i genomsnitt 45,9% av registrerade hundar med resultatet 34,5% HD. En
kraftig reduktion av HD-frekvensen med 23% har skett under perioden 1993–2002
trots mer än en fördubbling av antalet registrerade valpar jämfört med perioden
1981–1992 (i genomsnitt 104 till 210
per år).
SSV har sedan den 1 september 2004 nya
avelsregler för Entlebucher Sennenhund. En hane kan under en 3-årsperiod få
maximalt 9 kullar, men kan få ytterligare kullar när 1/3 av avkomman är
höftledsröntgad. Avelsindex för höftledsdysplasi får inte överstiga värdet 102
(tyskt index med omvänd skala, d.v.s. ju högre värde desto sämre status).
Armbågsledsdysplasi (AD)
Enligt erfarenheter i Europa är AD ett
mycket litet problem i rasen och någon systematisk röntgenkontroll har inte
bedrivits i något europeiskt land. Ett
litet antal har röntgats i Tyskland. Under 2000–2002 röntgades 14 hundar med
resultatet samtliga utan anmärkning. Ca 20% av registrerade hundar i Sverige
1981–2003 har röntgats i armbågslederna och endast en har påvisats (AD grad 1);
övriga hundar är utan anmärkning.
Progressiv retinal atrofi
(PRA)
PRA nedärvs som ett enkelt recessivt
(dolt) anlag, och hundar som ärver anlagen i dubbel uppsättning drabbas av en
skada i ögats näthinna vilken leder till blindhet. Sjukdomen kan uppträda när
hunden är flera år gammal. En hund kan alltså redan ha använts i avel innan
sjukdomen upptäcks. Hos Entlebucher Sennenhund har 4 fall av PRA påvisats
sedan år 2000 (Tabell 4). A dessa
hundar var tre stycken gamla när de ögonlystes första gången, 8–12 år. Den
fjärde var 6 år då sjukdomen konstaterades. Några säkra anlagsbärare har också
påvisats. Sedan 2002 sker en central registrering av ögonsjukdomar hos alla
raser anslutna till SKK. I Svenska Sennenhundklubbens (SShK) avels- och
uppfödaretiska regler skall Entlebucher Sennenhund ögonlysas en gång per år eller
före parning för att dokumentera frihet från sjukdom. Hund med påvisad PRA får
ej användas i avel (Bilaga 2). Under 2005 lanserades en s.k. DNA-test,
prcd-PRA, för Entlebucher Sennenhund. Den tyska klubben SSV utvärderade med
prov från kända anlagsbärare testen och sedan hösten 2005 krävs en DNA-test för
att hundarna skall tillåtas att användas i avel. Hundar med friska anlag (A)
får paras med A och anlagsbärare B. Hundar som har båda sjukdomsanlagen (C) får
endast i undantagsfall användas i avel och då med A. Anlagsbärare B får inte
paras med varandra. Sedan införande av
kravet på DNA-test har över 150 hundar undersökts. Sex hundar med C har
påvisats bland 104 täckhundar.
Tabell 4. Förekomst av katarakt och progressiv retinal atrofi (PRA)
hos Entlebucher Sennenhund i Sverige
______________________________________________________________________
Hund reg.nr Ålder vid diagnos Katarakt PRA
______________________________________________________________________
S59063/90 10 år Ja Ja
S59065/90 12 år Ja Ja
S27019/92 10 år Ja Ja
S44800/96 4 år Ja Nej
S43885/99 3 år Ja Nej
S45196/99 4 år Ja Nej
______________________________________________________________________
Katarakt
Katarakt visar sig som en grumling av
ögats lins. Den kan drabba ett eller båda ögonen. Den behöver inte påverka
hundens syn, men kan också orsaka blindhet. Hur katarakt nedärvs är betydligt
mer komplicerad än för PRA. För några raser har ett dominant anlag beskrivits,
medan för andra ett recessivt anlag. En bekämpning av katarakt kompliceras
ytterligare av att medfödda grumlingar av linsen förekommer som inte beror på
ett ärftligt anlag. Hos Entlebucher Sennenhund har sedan år 2000 sex hundar med
katarakt påvisats (Tabell 4). Tre av dessa har också PRA och utveckling av
katarakt sekundärt till långt gången PRA är inte ovanligt. Hos övriga tre
hundar så har en hund dubbelsidig s.k. bakre polstarr och bedöms som ärftligt
betingad. De andra två hundarna har en s.k. övrig partiell katarakt i ett öga.
För närvarande kan det inte bedömas om katarakten är ärftligt betingad. Hundar
med påvisad ärftligt betingad katarakt får ej användas i avel.
Övriga genetiska sjukdomar
Grön starr (glaukom), en
utvecklingsrubbning av hornhinnan (cornea-dysplasi). hjärtfel samt korsbandsskada i knät har beskrivits från
främst Tyskland. Galukom, cornea-dysplasi eller hjärtfel har inte påvisats i
Sverige; korsbandsskada förekommer i en liten frekvens.
Mentalitet
Entlebucher Sennenhund är livlig och
temperamentsfull med stark vakt- och vallinstinkt. Rasen är något avvaktande
mot främlingar. Det är viktigt att hunden redan tidigt som valp och unghund
genomgår en noggrann socialisering. Hunden kräver en nära kontakt med familjen
och mycket uppmärksamhet. Ett fåtal hundar i Sverige har beskrivits i
mentalbeskrivning hund (MH). I de stora uppfödarländerna Schweiz, Tyskland och
Nederländerna mentaltestas/beskrivs avelsdjuren, ofta kopplade till en
avelskorning med exteriörbeskrivning. SShK anordnar varje år ett flertal
mentalbeskrivningar i egen regi över landet. Utbildade funktionärer finns inom
klubben; mentalbeskrivare anlitas från Svenska Brukshundsklubben. Det är svårt
att få tillräckligt med tillfällen för MH, framför allt beroende av brist på
lämpliga platser. Brukshundsklubbarnas MH-platser är kraftigt utnyttjade, och
för raser som inte tillhör brukshundarna är det i praktiken nästan omöjligt att
få delta i en beskrivning anordnad av en brukshundsklubb.
Exteriör
En beskrivning av rasens exteriör
finns i rasstandarden.
Funktion
Entlebucher Sennenhund är i sitt
ursprung en skällande boskapsvallare och vakthund. Med sitt livliga temperament
behöver den få utlopp för sin energi genom att arbeta. Den används alltmer
sällan som boskapsvallare. På grund av den nära kontakt som etableras med
föraren och att den är lättlärd, används den i Europa som polishund, lavinhund,
terapihund, blindhund m.m. I Sverige finns hundar som används som
räddningshundar. Den kan vara framgångsrik i avancerad lydnad och agility.
SShKs avelsregler för
Entlebucher Sennenhund
Sennenhundarna har genom månghundraårigt avelsarbete fått
en speciell exteriör (beskriven i respektive rasstandard), speciella egenskaper
som arbets-, vakt-, och vallhundar, samt speciella mentala egenskaper. Varje
uppfödare har ett ansvar för att dessa egenskaper bevaras och han/hon skall
besitta erforderliga kunskaper om dessa.
Uppfödare skall också ha kännedom om rasernas speciella
defektproblem samt andra för rasen oönskade egenskaper.
Varje hund och tik som skall användas i avel:
*Skall ha en
god och rastypisk exteriör. Bedömning bör ske på officiell utställning, eller
av person med mångårig erfarenhet av respektive ras.
*Skall ha ett
gott rastypiskt temperament. Bedömning kan ske vid officiella
mental-beskrivningar (MH), av domare på officiella utställningar, eller av
annan mycket raskunnig person.
*En hund, som
visar aggressivitet mot människor, överdriven aggressivitet mot andra hundar
eller påtaglig rädsla för normala vardagliga störningar är icke lämplig för
avel.
Hanhund som
planeras användas i avel:
*Skall vara friförklarad från höftledsdysplasi.
*Skall genom
ögonlysning vara friförklarad från katarakt/progressiv
retinal atrofi (PRA) antingen en gång per år eller strax före parning.
*Skall ej vara
behäftad med kända allvarliga genetiska defekter.
*Skall med stor
urskiljning användas på tikar som uppfyller SShK:s krav på en avelstik.
Tik som planeras
användas i avel:
*Skall vara
friförklarad från höftledsdysplasi.
*Skall genom
ögonlysning vara friförklarad från katarakt/progressiv
retinal atrofi (PRA) antingen en gång per år eller strax före parning.
*Skall ej vara
behäftad med kända allvarliga genetiska defekter.
*Skall ej föda
sin första kull före 2 års ålder, men dispens kan ges.
*Skall
generellt ej föda mer än en kull per år. Se SKK:s grundregler.
*Valpar skall
ej levereras före 8 veckors ålder.
*Om tiken
kommer att föda sin första kull efter 4,5 års ålder, fordras ett
veterinärintyg
som specificerar tikens lämplighet för avel
Hos Sennenhundar förekommer, liksom hos andra hundraser,
defekter och sjukdomar av ärftlig karaktär. Uppfödaren har därför ett ansvar
för att allt görs för att hindra dessa från att föras vidare inom raserna.
Uppfödare bör dessutom avstå från att göra avelskombinationer utan att först
förvissa sig om att dessa i sig inte innebär en känd risk för att någon ärftlig
defekt eller sjukdom skall uppstå.
Ovanstående regler kommer
kontinuerligt att vara föremål för revidering allt eftersom nya målsättningar
för avelsarbetet utform
Slutsatser, målinriktningar och
prioriteringar för framtiden
SShKs uppgift är att väcka intresse
för och befrämja avel av mentalt och fysiskt sunda samt exteriört fullgoda
Sennenhundar. Entlebucher Sennenhund är en ras som drabbas av ett antal
sjukdomar som är genetiskt betingade. Hundarna är långlivade och blir i regel
10–15 år gamla. Det övergripande målet för rasen är att genom ett målmedvetet,
långsiktigt och hållbart avelsarbete utveckla och vårda rasen på ett sådant
sätt att hundens hälsa och välbefinnande sätts i fokus och prioriteras.
Begränsning av antalet kullar
per avelshund
I ett europeiskt perspektiv är
Entlebucher Sennenhund en relativt liten ras, och det är därför viktigt att en
begränsning av både täckhund och avelstik sker. I annat fall kan lätt en
överanvändning av en enskild hund bli följden. Målsättningen är att:
–
En tik eller hane får under sin livstid ha 2 kullar eller 15
valpar,
avelsstopp inträder när den 15:e valpen är född
–
Ytterligare en kull tillåts, efter avkommebedömning, med inavelsgraden
<2%
–
Som regel aldrig göra om samma avelskombination
Breddning av rasens avelsbas
Entlebucher Sennenhund är numerärt en
mycket liten ras i Sverige. Det finns inget som tyder på att den svenska populationen
skulle numerärt öka nämnvärt under den närmaste 10–årsperioden. Med befintlig
population av svenska avelsdjur så kan inte en sund och långsiktig avel
bedrivas i Sverige. Avelsarbetet måste bedrivas i ett europeiskt samarbete med
utnyttjande av den europeiska hundpopulationen som avelsbas. En effektiv
populationsstorlek bör överstiga 100 djur, vilket kan vara möjligt att nå i
Europa. Målsättningen är att:
–
Använda den tillgängliga avelsbasen i den europeiska populationen
–
Använda obesläktade djur i avel från den europeiska avelspoolen
–
Inom 5 år skall den europeiska effektiva populationsstorleken vara känd
Minska rasens totala
inavelsgrad
Inavelsgraden i rasen kan inte
beräknas på enbart den lilla svenska populationen, utan måste kompletteras med
en beräkning på den europeiska populationen. Dessa beräkningar är inte utförda.
Det är mycket viktigt att hålla inavelsgraden så låg som möjligt i rasen, helst
<2%. Målsättningen är att:
–
Inavelsgraden totalt i rasen i Europa skall inom 5 år vara känd
–
Inga parningar med inavelsgraden >6,25% tillåts i Sverige
–
Inom 5 år skall inga parningar med inavelsgraden >4% utföras i
Sverige
Avelsstruktur
Lika viktigt som att undvika
överanvändning av enskilda avelsdjur, så måste stor vikt också läggas på att
undvika överanvändning av enskilda avelsdjurs avkomma. Detta tydliggörs genom
att studera avelsstrukturen. Det är önskvärt att ett större antal djur bidrar
med likvärdigt antal genetiska bidrag, d.v.s. kurvan skall forma en lindrigt
sluttande platå som följs av en svans med bidrag från djur som prövats i avel
men av olika skäl inte godkänts för fortsatt avel. Målsättningen är att:
–
Inom 5 år skall avelsstrukturen i den europeiska populationen vara känd
– Medelst en
kontinuerlig övervakning av avelsstrukturens utveckling
arbeta för en
minskning av överanvändning av enstaka avelslinjer i
Europa
Genetiska sjukdomar
Höftledsdysplasi (HD)
HD är ett viktigt genetiskt problem i
rasen. Rasen har haft en låg frekvens av HD, vilken kan vara ökande (Figur 3).
Hundar bofasta i Sverige följer SShKs avels- och uppfödaretiska regler (Bilaga
2), samt SKKs regelverk. För att få större effekt i bekämpningen måste hänsyn
tas inte bara till avelsdjurets eget HD-status utan också till bl.a.
föräldradjurens och syskons status. Målsättningen är att i ett europeiskt
perspektiv:
–
Arbeta för att öka benägenheten att röntga
–
Arbeta för att inte använda HD–belastade hundar i avel
–
Arbeta för att enskilda djurs
avelsvärde för defekten HD beräknas på
avelsdjurets egenstatus samt syskons och föräldrars
HD-status
–
Inom 5 år ha kännedom om frekvensen HD i den europeiska populationen
Armbågsledsdysplasi (AD)
Frekvensen AD i rasen är mycket låg.
AD upplevs inte som ett problem, och några avelshygieniska åtgärder behöver
inte vidtas för närvarande.
Progressiv retinal atrofi
(PRA)
PRA är en allvarlig sjukdom och
åtgärder för fortsatt bekämpning är nödvändiga. Rasspecifika hälsoprogram har
baserats på ögonlysning, men nu finns möjligheten att basera bekämpningen på
DNA-tester som påvisar anlagsbärare. För att kunna få tillgång till tyskt
avelsmaterial så måste svenska avelsdjur DNA-testas. Målsättningen är att
begränsa spridningen anlag för PRA genom att:
–
Hund med PRA utesluts från användning i avel
–
Hund som vid DNA-test befunnits vara affekterad (C) utesluts ur avel
–
Hund som vid DNA-test befunnits fri (A) eller vara anlagsbärare (B) får
användas i avel. Anlagsbärare B får dock endast paras med hund som
visats vara fri (A).
Katarakt
Katarakt förekommer i en låg frekvens.
Målsättningen är att hålla en eventull spridning av anlag för katarakt på en
låg nivå genom att:
–
Hund skall ögonlysas inom ett år före parning
–
Hund med ärftlig total katarakt och bakre polkatarakt skall inte
användas i avel
–
Hund som lämnat högre frekvens i sin avkomma än genomsnittet i rasen
skall utesluts från användning i avel fortsättningsvis
Mentalitet
MH är ett lämpligt instrument för
mentalbeskrivning av hundar i rasen.
Resultaten skall användas av uppfödarna för att få ett mått på avkommors
och avelsdjurs mentalitet. Informationen används sedan i avelsarbetet.
Målsättningen är att:
–
Avelsdjur och så stor del av avkomman som möjligt beskrivs i MH,
företrädesvis vid 12 – 18 månaders ålder
– Varje år utvärderas och redovisas
MH-resultaten av SShKs MH–
–kommitté
Funktion
Entlebucher Sennenhund är en aktiv
hund och behöver utföra ett arbete för att fungera och må bra. Rekommendationen
är att:
–
Hundarna aktiveras genom träning i lydnad, agility, drag, sök, m.m.
–
SShK kan vara behjälplig vid anordnande av kurser i vallning
Den rasspecifika strategi (RAS) som presenteras i detta dokument är
att betrakta som en rekommendation, men också som ett åtagande för rasens uppfödare,
hanhundsägare och vanliga hundägare. SShKs åtagande är bl.a. att stödja
enskilda uppfödare och hanhundsägare i deras arbete för att nå de mål som
specificerats ovan. Det är viktigt att SShK ansvarar för spridningen av detta
dokument till rasintresserade och rasens företrädare. RAS skall vara under en
ständig utveckling och det är angeläget att en uppföljning och återkoppling
sker av uppställda mål vartannat år.
Denna rasspecifika avelsstrategi skall börja tillämpas från och med den 1 januari 2007.